LillVild ville inte till skolan. Huvudvärk. Puffades iväg med peptalk och löfte om chokladmilkshake till mellanmål.
StorVild hade måndagshumör och det var fula ord och högljutt.
Bussen kom inte.
Mannen fick köra en arg, en ledsen och en undanskymt tyst till skolan.
Bilen låter fortfarande illa, så jag ringde under tiden verkstaden i grannstaden. Bad sedan Mannen köra dit eftersom han redan var i byn.
Bilmek #2 kollar bilen, hittar fel, kan inte säga något om vad som ska ske. Detta måste bilmek #1 ge besked om. Bilmek #1 är i Storstaden, kommer ”snart”.
Två timmar passerar. Två timmar som en stackars Man tillbringar i limbo i stället för att jobba.
Nu ringer skolan.
LillVild måste hämtas. Huvudvärken värre.
Min bil är i grannbyn med Mannen. Hans bil står och ler hånfullt mot mig på gårdsplanen. Nyckel ligger i Mannens jackficka. I grannbyn.
Jag ringer verkstaden och sätter blåslampa under röven på dem.
Sedan ringer jag jobbet och meddelar glatt att jag kommer i morgon. (Hur jag ska komma dit är en fråga för sig…) Under samtalets gång inser jag att jag kanske måste vabba med LillVild. Lämnar kollegorna i limbo med ett löfte att återkomma i eftermiddag.
I eftermiddag, ja.
Då har jag en tid hos frisören i Lomma. Till Lomma kör man bil. Jag har ingen bil. Mannen får köra mig.  (Säkert extremt populärt nu när han inte fått jobba på hela förmiddagen…)
Men vänta nu. Klipptiden bokade jag innan vi tog bort fritidstiden på måndagar. Jag kommer att vara färdig i Lomma samtidigt som bussen med Vildingarna kommer hem. Det tar 40 minuter att köra hem. Vildingarna får gå de 1,5 km hem. Men vänta nu. LillVild! Ska han släpas med till Lomma? Ja…annars blir han ju ensam hemma, och det känns inte bra.
Hm. Det börjar kännas som om jag får boka om den där frisörtiden och hoppas på återbud när jag har en bil.
Bilen, ja.
Broms hö fram ligger an. Hjullager vä fram kasst. Kostnad?
Snälla verkstad, ge oss en lånebil.

Det kallas  måndag.