I snart fyra år har Lis varit en mycket viktig del av mitt liv. Vi träffas inte så ofta nuförtiden, kanske var tredje månad ungefär. I början var det betydligt tätare mellan besöken, men det är helt okej att det blivit alltmer sällan vi ses.
Första gången vi skakade hand, minns jag att hela jag skakade. Situationen var så ovan och det kändes som om hela min framtid låg i hennes händer. Hennes varma, torra, trygga händer. Hennes blick alltid granskande, inkännande och varm.
Lis var den tredje personen jag träffade inom psykiatrin i Skåne. Veckan innan hade jag suttit i ett två timmar långt samtal med en sjuksköterska för att kartlägga mina hjälpbehov. Hon var den andra jag träffat. Den förste var en stressigt svettig läkare på psykakuten i Lund. Där var jag med min Älskade Susan.
Den här gången var det jag som behövde hjälp och jag kände Susans stöd som en tyst tanke i rummet.
Lis tog inte lång tid på sig att komma fram till att min diagnos var bipolär sjukdom, troligen typ 2. Besöken blev täta och snart hade hon mitt mående i sina händer. Naturligtvis har jag själv stort ansvar för hur jag mår och jag har fått annat stöd från psykiatrin, men medicinskt är det Lis som bestämmer.
Det tog två år innan litium-dosen var den rätta. Efter ytterligare ett år lades Seroquel till på medicinlistan. Citalopram har jag tagit i diverse doser i olika perioder. Sobril stillar den värst rivande ångesten.
I snart fyra år har jag litat helt och fullt på Lis. Att sitta i hennes lilla korgsoffa och samtala kring livet har gett mig så mycket. Inte heller har hon svikit mig. Alltid har hon sett igenom mina masker och rökridåer. Har jag behövt sjukskrivas, så har hon sjukskrivit mig. När det har varit dags att börja jobba igen, har vi trappat upp timmarna i lagom takt. Nu har vi kommit fram till att jag ska ansöka om sjukersättning på 50%. Att skriva läkarutlåtandet till ansökan blir det sista stora Lis gör för mig.
Lis ska gå i pension.
Och det känns.
Gungande, svajande, handsvettigt och sorgligt.
Tack för att jag fick en fantastiskt bra start på min karriär som patient i psykiatrin, Lis. Jag önskar dig en härlig tid som pensionär.