Dimma = Bricanyl = svårt skakande händer = svårt att skriva och lätt ångest

Två killar bankar, sågar, borrar och skruvar hej vilt i det pyttelilla badrummet. All min ensamtid flyger ut i dimman och gömmer sig. Det börjar ticka tyst långt inne i mig. Undrar hur många gånger jag kommer att explodera av återhållen ångest, gråt och försakad ensamhet innan hantverkarna lämnar oss med ett skinande nytt rum. Det här är första gången i mitt vuxna liv som vi anlitat hantverkare för inomhusjobb som tagit mer än någon dag. And I hate it!! Men alternativet – att vi själva renoverar badrummet efter konstens alla regler – hade tagit alldeles för lång tid, så jag kämpar vidare med att se det positiva med att ha dem här.

Nu ska jag ta med datorn till köket för att betala räkningar. Bättre sent än aldrig, heter det, va?

Sedan jobb. Två små timmar i barngruppen innan samverkansmöte.

Hade tänkt göra hamburgare i kväll, men inser att jag inte kommer att hinna innan det är fotbollsträning. Tur att jag köpte färs med hållbarhet för nu har jag ju fredagsmaten färdigplanerad. 🙂