Nej, man kan inte vara på topp alla dagar. Men det vore ju inte helt fel att vara på topp NÅGON dag. Mitt liv rullar på, månad efter månad i vad min läkare kallar ”subdepressivt” läge. I dag mådde jag så pass bra i ca en timme, att jag reflekterade över det och blev ännu lite gladare. Så kom jag hem och möttes av hantverkare (ja, de dök upp vid elvatiden…) som glömt allt vi kommit överens om och nu kräver samma beslut en gång till av mig. Detta klarar jag inte. Vill bara gråta och skrika ”Gör hur fan ni vill, bara ni blir färdiga någon gång!”
Så nu har mörkret åter dragit in. Självföraktet, ensamheten, allt det ledsna är tillbaka. Snälla, låt klockan bli fyra så att snickaren kör hem och mina fina små kommer hem. Då ska jag kramas och somna under en filt.