När jag började lärarutbildningen växte staden. Nya platser att utforska, nya vänner, nytt sinne. De åren var de mest vuxna hittills i mitt liv. Jag var inte med på några av alla fester som erbjöds, jag gick på varenda föreläsning och lektion, blev godkänd på varenda tenta och jag hade matlåda med att värma på lunchen. Det mest äventyrliga jag hittade på var väl att gå till Hamlet och äta stekt fläsk eller hoppa över lunchen och ta en stor mjukglass på Gyllentorget i stället.
Platser som blev viktiga i tillvaron var Abiskorondellen (uttalas abbísko med betoning på i) där närmaste busshållplats låg, Gottfridsbergskolan där vi hade musiklektioner, gamla lärarhögskolan där vi tillbringade den mesta tiden, universitetets A-byggnad och domkyrkan som passerades på promenaden in till stan, domkyrkan där examensdagen så småningom skulle firas. En plats som kräver extra uppmärksamhet är det fantastiska caféet Lanemo konditori där många tentapluggtimmar och grupparbeten avverkats. Deras semlor, räkmackor, inredningen… Har du inte varit där, så ta dig dit nästa gång du kör till Linköping. Om du gillar originalinredning och en känsla av dåtid blandat med go-fika så blir du inte besviken.
Under de här åren gick Linköping från helgstad till vardag. Jag har fortfarande aldrig bott där, trots det är det min stad.