Å, vad jag längtar efter min familj! Utan att något särskilt egentligen har hänt, känns världen plötsligt kallare. Liten Lina blev ensam. Ensam och ledsen. Så skönt att veta att det är högst tillfälligt. Snart är de här och fyller livet med liv igen, mina fina killar.

Föräldramöte på kortis och fotbollsträning i kväll. Föräldramöte på högstadiet i morgon kväll och fotboll igen på torsdag. Jag tar kvällens pass, så får Sten ta morgondagen. Torsdagen kanske vi delar på.

Den här veckan har inte börjat riktigt bra. Nu hoppas jag på en vändning. För att hjälpa till på traven startar jag sista avsnittet av Breathless, tar en kopp te, tänder ett doftljus, säger hej då till hantverkarlinus (ja, nåt positivt fanns det allt denna dag) och lutar mig tillbaka i en stunds ensamhet utan tårar.