Jag hade ganska nyligen blivit 42. Ja, det var väl några månader tidigare, men tiden går ju fort har jag hört. Det var kaffedags. Vi hade värmt upp uterummet med hjälp av gasolvärmaren. Tillsammans med min man och två av sönerna hade jag bakat ett åttiotal kanelbullar och ene sonen hade bakat havrekakor. Huset doftade ljuvligt. En skön dusch i det nyrenoverade badrummet. Bekväma och lagom fina kläder. Lite fix med håret. Lite lukta gott på kroppen. Och så var de här. Gästerna. Familjen. Min fine bonusson. Han som lyckats växa sig både stor och vuxen. Han som gift sig med en fin tjej. De som hittat hit igen. Minnena. Bilderna som vi bränt på en skiva som present till honom. De minnena kan jag nog inte låta bli att skriva om. Jag gillar ju mina minnen.
Vi fick en mysig eftermiddag och nu hoppas jag att de kommer snart igen.
Kram, fina ni. ❤