Han får fortfarande fräknar när vårsolen vaknar.
I den snabbt växande kroppen har en ny klumpighet flyttat in,
men han låter mig fortfarande torka tårarna när han trillat.
Mitt hjärta slår för alltid snabbt och hårt när jag hör hans gråt och

jag låter honom fortfarande värma sina iskalla fötter mot mina sängvarma ben.
Tänk att jag får vara just hans mamma.

Jag ser dig i profil och förundras än en gång över din starka aura av godhet och sårbarhet.
Jag ser dig fundera över ännu en av livets frågor.
Just nu får jag inte vara med i funderingarna, men ofta ställer du fantastiskt insiktsfulla frågor.
Du är familjens värme. Tröstar när vi gråter, gråter när vi bråkar.
Tänk att jag får vara just din mamma.

I rasande fart har åren sprungit i väg, men jag minns med klarhet och solsken när du kom till oss.
Du som skulle förvandla mig till mamma. Du som skulle älska mig med en självklarhet jag aldrig tidigare mött. Du som var beroende av mig. Du som blev mitt beroende.
Nu ser jag dig växa mot vuxenliv och ansvar. Det skrämmer mig. Det tjusar mig.
Vi är på väg mot ytterligare en ny tid. Och jag är övertygad om att vi går tillsammans.
Tänk att det var just mig du gjorde till mamma.