I dag är det dags att leka påskhare och gömma påskägg. Varje år när jag struttar omkring i huset och trädgården med min korg, kommer hon nära, nära. Min älskade systersjäl Susan. Hon älskade påsken och gömde små godisägg och jelly beans i hela huset. Veckor efter påsk kunde man hitta en liten gömma i någon krukväxt eller bakom tv:n. Om det inte vore för hennes iver, hade jag troligen aldrig engagerat mig i påskäggjakt i min egen familj.
Jag är ju ensambarn, och på påskafton väntade ett påskägg på någon upphöjs plats i huset på påskaftons morgon. Jag misstänker att jag fick ägget på morgonen för att min mamma skulle få tid att dricka te i sängen och pappa med gott samvete kunde gömma sig i källaren och bygga på sina modellplan.
Utan Susans goda inflytande hade jag nog gjort likadant som mina föräldrar, men nu följer jag stolt hennes fotspår, skickar en extra kärlekstanke till himlen, tar min korg och skuttar glatt.
Nu ska vi på fotbollsmatch. 🙂 Hela familjen är beordrad att följa med och heja. Det blir första gången vi är på plats alla fyra. Bättre sent än aldrig och i dag är det killarnas allra första seriematch.
HEJA SBK!