Nej. Det blir sällan som man tänker.

När allt mitt velande tagit slut och jag kommit till en slutsats, en vilja, ett beslut om ett mål att sträva mot. När jag äntligen vågat säga det högt, det jag tänkt på så länge. Då får jag veta att förutsättningarna inte finns. Att de ser annorlunda ut mot vad jag trott. Och jag är tillbaka på ruta ett. Med en ny klump i magen.

Lämna en kommentar