De kommer gående längs vägen. Vi har ännu inte listat ut exakt var de bor, men de delar trädgård med oss. Fru Fasan går först. Med ett värdigt struttande går hon ut på gräsmattan och börjar äta. Herr Fasan går ett par meter bakom henne och tuppar sig. Väl framme på gräset burrar han upp sig och kraxar sitt hesa skri. Fru Fasan ignorerar honom, men det hindrar honom inte från att göra ett till synes ganska desperat parningsförsök. Detta avvisar hon genom att flyga iväg ett par meter och direkt fortsätta beta. Herr Fasan visar sig nu vara smartare än vi anat. Han väljer en ny taktik. Stolt vickar han iväg in under träden, bort från Fru Fasan. Han sätter sig på den lilla stenmuren och burrar upp sig. Detta fungerar. Fru Fasan, som troligen inte uppskattar att bli avvisad kommer strax efter och sätter sig bredvid honom på muren. Vi antar att den numera svårfångade Herr Fasan får till det, men vi låter dem vara ifred för stunden. Om vi inte hade katter hade de kanske kunnat bilda familj. Det är hursomhelst mysigt att ha dem här.