Too much information. Be warned.

Ännu en hemsk natt. Att vakna med adrenalinpåslag varje gång det rör sig i magen. Att i panik springa till toaletten. Rädslan för att inte hinna få ner trosorna (de dubbla, som skydd för lakanen om uti fall att). Känslan när det bara rinner ur mig. Igen och igen. Svedan.

Vet inte vad som orsakar dessa nätter och dagar. Vet att det inte smittar. Har försökt kartlägga. Har varit på vårdcentralen. Fått order om att ta Dimor.

Tar Dimor. Först två. Ett par timmar senare en till. Får till sist sova. Ända tills det är en stackars liten fis på väg och jag igen springer i panik.

God morgon.