Jag mår bra.
Efter att ha stått på depressionens kant och blint stirrat ner i mörkrer, är detta en välsignad känsla.
Jag mår bra, men inte FÖR bra.
Kände ett par gånger under gårdagen att jag ville släppa alla bromsar, trycka på gasen och virvla ut i hypomani.
Tack och lov, så hindrar medicinerna mig, och när de inte räcker hela vägen har jag Sten som bromsar mig.
Men…liiiite skön är den allt, den där svindlande energin, fantasirikedomen, galenskapen. Och när jag snuddar vid den, vill jag dit.
Tur att jag är så klok.
Som stannar här, i må bra-riket, när jag väl får möjligheten.