Det har inte varit den bästa mors dag jag upplevt. Migrän och en son som inte gillar dagar då man firar något har skuggat dagen. Men vid middagen vände det. Sten har grillat och lagat all mat och vid slutet av måltiden knackade Olle i glaset. Den lilla sköldpaddan fick jag tillsammans med en förklaring om varför den påminner om mig, sedan höll han följande tal:

Du väcker mig. Jag vaknar. Du står där i trappan på morgonen, när jag står och vippar på tårna.
Jag ramlade, du fångade mig. Du var där.
Du! Såg att jag fanns.
Du! Hjälpte mig när jag behövde dig.
Du! Var min mamma.
Du! E min mamma och därför tänker jag alltid stötta dig.

Vissa stunder e svåra,  men du finns.
Vissa stunder blir dryga, men du finns.
O vissa stunder är allt jag behöver en kram.
O tack vare dig vet jag. Ja…jag vet vem jag behöver.

Dig!

Världens sötaste,  snällaste, snyggaste, charmigaste,  bästa mamma.