Gör mitt bästa för att lägga dagens arbetsplatsdiskussion kring kränkande särbehandling i ett tyst rum i mitt huvud. Glömma vill jag inte, för om jag blir tystad kan jag inte hålla huvudet högt. Men om jag låter tankarna få fritt spelrum blir jag så galet upprörd. 

Så jag andas några medvetna andetag för att rensa från det som gör mig så ledsen, och öppnar sinnet för det goda i min närhet.