Sol blandas med molnslöjor. En snäll vind passerar. Uterummet är perfekt tempererat och de nya blommorna gör mig glad. Pojkarna är nyklippta och vi har varit iväg med kläderna till flyktingbarnen, köpt gofika och mumsat i oss. Jag är en lycklig kvinna mitt i ett fint liv.

Men ändå är den här.
Som en rysning längs ryggraden, en ström genom armarna ner i fingertopparna,  ett obehag, ett lätt illamående, en krampande känsla i benen.
Ja. Ångest kan vara i högsta grad en fysisk känsla.
Och jag vill så gärna slippa känna den.
Blundar i fosterställning en stund i hopp om att vakna fri igen.