Flera som vabbar på jobbet. Midsommarfirande. Början på kaos hörs i bakgrunden när jag ringer och berättar att Ville är sjuk och även jag blir hemma. Kollegan gör sitt bästa för att inte ge mig dåligt samvete. Jag påminner om hur det var i tisdags när alla tre var hemma ensamma. Hur min telefon ringde oavbrutet från det de vaknade och jag fick ägna mig åt konflikthantering med väsande ilska genom luren. Kämpar själv mot samvetet just nu. Men den kampen vet jag att jag kommer att vinna, för att vara hemma med en sjuk tioåring är en fantastisk rättighet jag har. Och den rättigheten kommer jag att använda till att krypa ihop intill honom och sakta stryka över hans hår.
Jättejobbigt för Ville som har riktigt ont i halsen. Trist att missa midsommarfesten och känslan av att ha långhelg framför sig. Men i dag ville livet annorlunda och jag kan bara önska mina fina kollegor och alla härliga barn en kalasfin fest. Nu ska jag vara heltidsmamma för en dag.