Olle har jobbat med Sten i dag. Häckklippning hos den klokaste fotbollsmamman i laget. Efter ett par timmar ringde han mig med snörvlig näsa och ville ha skjuts hem. Javisst. Jag satte mig i bilen och körde till byn. Pussade lite på Olle och på Sten och blev sedan bjuden på en kopp kaffe. Okej med Olle om jag inte blev borta alltför länge.
Kaffet smakade bra. Sällskapet trevligt och stimulerande. En känsla av att ge och ta i samtalet, samsyn och intellektuellt motstånd. När jag uppskattade att en timme gått, reste jag mig med en känsla av att ha suttit längre än Olle tänkt sig. Men han hade ju inte letat reda på mig, så det kunde ju inte vara så illa. Men se det var det. Ledsen, upprörd Olle. Sten med anklagande blick. Det hade gått över en och en halv timme…
Skamsen satte jag mig i bilen med Olle och tittade på telefonen. Ännu en våg av skam sköljde över mig. Fyra missade samtal från Ville som var ensam hemma med Kalle och undrade vart jag tagit vägen.
Håhåjaja.
Jag ska aldrig mer dricka kaffe i trevligt sällskap utan att ha mobilen med mig. Jag lovar.
Dyrt blev det också, eftersom jag lovat Olle kompensation för förlorad arbetstid pga väntan i bil. Ville var billigare – honom köpte jag med en stor portion glass i tallrik.