Nu är det verkligen blandade känslor i Lina. Det drar i mig efter att få börja med nya arbetsuppgifter,  att själv kunna bygga mitt uppdrag, att få tid att utföra arbetet på ett bra sätt. Sugen på att vara tillbaka i skolans värld med en liten fot, träffa nya människor och lära mig nya saker. Samtidigt landar sorgen allt tynre. Sorgen över att lämna de fantastiska barnen som jag jobbar med i dag. Att få avsevärt mycket mindre tid tillsammans med kollegorna, att lämna Ekdungen som huvudsaklig arbetsplats.
Dessutom har jag min sjukersättning att förhålla mig till. I morgon ska jag lämna en kopia på beslutet till arbetsgivaren samtidigt som jag kommer att få papper om uppsägning på 50%. För mig är detta mycket märkligt. Med sjukersättningen har jag möjlighet att prova att gå upp i arbetstid om jag mår bättre. Men exakt HUR ska man kunna göra det när man bara har 50% tjänst??
Så. I dag är det blandade känslor och en trött ledsenhet som ligger som ett moln över allt. Ungefär som dagens väder – stora, svarta regnskyar blandas med solglimtar och vita tussar.
Nu tar jag mina småbråkiga ungar och kör till stan för att titta på begagnade bilar och eventuellt doppa rumpan i sundet.