Här kunde jag skriva något fint om hur vacker min första tur på min första egenhändigt köpta alldeles nya cykel är. Men det är inte så vackert som det ser ut. Tårarna forsar i kapp med snoret och jag vill bara fortsätta cykla tills jag stupar. Jag har så svårt att hantera barnen, framförallt Kalle, just nu. Och med mormor och H på besök blir det inte precis lättare. Cyklade hemifrån efter ett utbrott. Vet knappt vad jag sade, bara att det var nödvändigt i stunden. Så nu vill jag inte hem igen.

Men okej.  Cykeln är fantastisk och jag är tacksam att semesterpengarna räckte till en splirrans ny lila trotjänare.