I dag ska det ske. Ville ska på kollo!
Packningen ligger fortfarande på köksbordet så att jag kan kolla lite då och då så att allt är framtaget. Min packningsångest är inte att leka med, men Sten har dubbelkollat att det ser bra ut, så jag får väl ta och packa ner allt i den stora väskan till den lille killen. Nej, han är inte ett dugg liten, men just i dag när jag ska släppa iväg honom vill jag (helt egoistiskt) att han ska vara lite liten. Och liiite liten är han väl när han kryper upp i min famn och säger ”I love you, mommy!” Han ska vara borta längre än någon av mina killar varit borta innan. Nio nätter. Och det känns lååååååångt för en hönsmamma som vill att flocken ska vara samlad. Men Ville är uppspelt och längtar och det är viktigare än allt annat.Tio dagar på kollo är precis vad han behöver just nu. Lek med kompisar och mycket uteaktiviteter. Men han oroar sig för kvällar och nätter eftersom han har svårt att somna. Det kan bli många, långa timmar av hemlängtan, men det är väl en del av att växa och bli en självständig individ, något jag naturligtvis önskar för mina barn. Vi har pratat om hur han kan göra om det tar tid att somna och han blir ledsen, så jag hoppas att han är väl rustad.
Jag gråter redan en smula, men det gör det kanske lättare att bita ihop när vi väl är på plats. Jag vill ju inte att den senaste bilden av mamma ska vara en snorig tårpöl…

I övrigt…bjöd morgonen på ett hej då av pappa och Kerstin. Efter det gick jag och lade mig igen. Med boken i öronen sov jag djupt i tre timmar. Tre timmar! Vaknade strax före tolv med en overklighetskänsla som en tyngd i kroppen. Men visst, det har varit tuffa dagar ända sedan vi kom hem från Stockholm så när huset väl var tömt på gäster var det väl min tur att sova ut. Nu ska jag njuta av att ha huset för oss själva i ett par dagar innan mamma och H kommer tillbaka… Samtidigt som huset blir tom utan Ville. Jag kommer dessutom att lida av kramabstinens för är det någon i familjen som är lika gosberoende som jag så är det Ville och närhelst jag behöver lite närhet så är han där med sitt ”I love you, mommy!” och lite kel.

Nio dagar. Ja, jisses.