Cykelturen blev härlig. Och tung. Och svettig. Nu värker både knän och rygg, men skam den som ger sig. Jag har gett mig 17 på att jag ska cykelpendla till jobbet ett par, tre dagar i veckan efter semestern och det får min kropp minsann ställa upp på.

Något bad blev det inte i dag, men en tur till byn för present och mat har vi hunnit med innan det var dags för mig att stupa i soffan. Nu har jag sovit en god stund, fixat grillkött och tillbehör och är redo för en fin kväll. Det är tomt utan Ville, men de andra får ställa upp med kramar och gos. Och vi är ju vana att sakna ett av barnen vid det här laget. I kväll ska jag göra ett nytt försök att få ordning på cromecasten och lata mig i soffan. Tjo!