På vardagsrumsgolvet sitter Sten, Olle och Ville och bygger kraschbilar i lego. Reglerna är rigorösa och rättvisetänket totalt.
Mina legobyggen skedde i ensamhet i mitt gröna flickrum. Jag byggde nog inte en enda bil och klossarna hade bara färgerna svart, vitt, rött, gult, blått och grönt. Jag hade inga bilhjul, men jag hade fönster och dörrar. Så jag byggde hus. Hus efter hus efter hus. Hus till Sindy-dockorna så att de hade någonstans att bo när de adopterade barn. Ja, mina dockor adopterade barn. Själva, utan män. Och de trivdes bäst i ganska små, ombonade legohus. De stora Dallas-villorna passade bättre till Barbie, men hon var inte lika kul att leka med som Sindy var, så hon blev mest liggande på vardagsrumsgolvet i någon tjusig klänning medan Sindy lekte med sitt adopterade barn i köket iklädd rutig skjorta och jeans.

Sindy ftw.