Du väntade utanför kiosken, precis som du lovat. Karin, som jag jobbade med, följde med mig till ditt tält där Loppan väntade. Loppan, din store kompis med humor som vapen. Karin blev förälskad i situationen och i skånskan ni pratade. Vi cyklade hem tillsammans i natten sedan, Karin och jag. Hon bubblade av prat, hög av en trevlig kväll. Jag var tyst. Ville inte prata sönder känslan som växte i mig. En ny sorts förälskelse. Djupare än allt jag tidigare känt. Hos dig ville jag vara. Med dig ville jag blomma. Natten kom och gick. Ett nytt arbetspass. Evighetslångt. Medan du väntade utanför kiosken. Hela dagen satt du där, vacker som ingen annan i ditt lockiga hårburr. Vacker som självaste kärleken med dina bruna ögon. Arbetspasset tog slut och du tog min hand i din. Drog mig intill dig. Kysste mig tills jag tappade andan. Snälla gud, låt den här stunden vara in i evigheten.

Så gick vi till ditt tält och du hämtade den stora bandspelaren. Nu ville du veta vem jag var och vi började promenaden mot mitt rum hemma hos farmor och farfar. Kilometer efter kilometer av prat och din varma hand i min. Små pauser av kyssar och smek. När vi kom fram till mitt rum, tog jag mitt favoritkasettband och vi fortsatte gå. Genom fågelreservatet till den lilla fiskehamnen. Stora stenar, hav, fiskmåsar, ömma kyssar och The Mission på ena sidan bandet, Wilmer X på den andra. Blå tåget hem och Black Mountain Mist. Din blick, din röst, dina händer. Dina tankar, mina tankar, mina blå ögon som äntligen hittat hem. Snälla gud, låt den här stunden vara in i evigheten.