Att jag mår psykiskt bättre när jag inte jobbar, råder det numer inga tvivel om. Just i dag dippar jag rejält pga yttre omständigheter i kombination med det nedrans självföraktet jag släpar omkring på. Men när rädslan för att sjunka djupare biter tag i mig, kan jag slappna av i vetskapen att jag i alla fall inte måste jobba. Att ta hand om familjen och mig själv är det enda jag behöver bry mig om just nu och en vecka framåt. Det hjälper en bit på vägen.

Om jag ska ta mig utanför Paradiset i morgon, kommer det troligen att bli med masken på. Och när jag gråter vänder jag bort huvudet, för när det är sommar, sol och varmt ska man vara glad och njuta. Jag njuter också. Av svalka och vatten. Av det enkla i sommarkläder och bara fötter. Av frysta blåbär i grädde. Av vitt vin med is i. Av en kram. Av all kärlek jag lever i.

Men just nu. Ligger ett moln över min själ.