Han hade kört 52 mil för att träffa mig. Femtiotvå riskfyllda mil på hala oktobervägar i en liten, blå bil. Han hade inte ens sett ett fotografi av mig. Allt han visste var att han var galet förälskad och att han ville ha mig i sitt liv. Han visste också att jag var vild, fri och virvlande kär i livet medan jag gjorde allt jag kunde för att undvika de svarta djup som kallade på mig. Han visste också att jag var galet förälskad i honom och att jag ville ha honom i mitt liv. Om jag bara kunde komma till ro.

Han hade kört 52 mil för att träffa mig och när han ringde på dörren var jag inte hemma.
Han hade kört 52 mil och när han hittade en telefonkiosk och ringde min hemtelefon svarade jag inte.

För jag var paniskt röksugen. Jag hade slängt mig ner för trapporna med en näve 50-öringar för att pruta på en liten ask cigg.  Och när jag kom hem hörde jag mobiltelefonen ringa innanför dörren. Jag kastade mig in och hann svara. Han stod i telefonkiosken utanför caféet där jag köpt cigg. Caféet i bottenvåningen på mitt hus. Vi hade gått om varandra.

Han hade kört 52 mil för att träffa mig, och han gav inte upp i första taget.

Det ringde på dörren innan jag hann tända cigaretten. Cigaretten som så när gjort att jag missat mitt livs i särklass viktigaste träff. Det ringde på dörren och jag slutade andas.

”Klart han ser ut så där, han är ju skåning!” hann det fara genom mitt huvud medan jag tog in bilden av min själs älskade, min kropps hetaste längtan. Men det visste jag ännu inte – att han skulle bli min kropps hetaste längtan. Min själs älskade stod på min tröskel och jag bjöd in honom. Jag bjöd in honom i min lägenhet, i mitt hjärta, i mitt liv, och han tog klivet.

(forts följer om du vill)