Lugn, trivsam, kort dag på jobbet. En timmes sömn i uterummet. Och ändå är jag så trött att jag pratar osammanhängande. Jag förstår inte vad barnen säger, utan måste fråga om flera gånger. Jag ser dubbelt och skriver fel hela tiden. Allt jag vill är att sova. Sova, sova, sova.

Ibland känner jag mig funktionshindrad. Så är det bara. 😦