I dag känns det lite bättre igen. Jag minns att jag vaknade, jag minns att jag sade tre ord till Ville, jag minns att jag släpade mig ner för trappan och tvättade håret med huvudet över en hink. Jag ser fortfarande dubbelt, men det ska väl ordna till sig. Helst inom tio minuter så att jag kan köra säkert till jobbet…
Det blir en aktiv dag i dag, men redan i morgon är det ju fredag. För att vara första veckan efter semestern känns fredagen oväntat nära. Skönt. Att jag har en klump i magen när jag tänker på att jag ska sluta på Kojan i morgon, förtränger jag så gott det går. Det gäller att njuta av stunden, så nu ska jag köra iväg och njuta av umgänget med barn och kollegor.