I vintras blev jag sugen på att blogga igen efter ett långt uppehåll. Bloggen fick samma namn som den förra, men en helt annan skara läsare. Suget höll i sig och jag trivs jättebra här där jag kan fylla tomrummet med mina egna ord, tankar och bilder. Det här är bloggens femhundrade inlägg och det firar jag med lila blommor. Vad annars?

I morgon är min sista dag på Kojan, men jag väljer att inte tänka så mycket på det. Vill inte göra så stor sak av att jag ska pyssla med annat. Jag kommer ju att finnas kvar med en liten fot innanför dörren framöver också. Men om jag råkar tänka efter lite av misstag, så känns det inte så lite vemodigt. Fyra år är ändå fyra år, och barnen kommer att utvecklas fortare än jag kan blinka när jag nu inte får vara med varje dag. Men så är livet. Jag har valt att prova mina fackliga vingar fullt ut och det känns bra.

Den här dagen blev ganska fullproppad. Jobb, hämta barn hemma, hämta barn på fritids, köra till farmor, klippa håret på tre barn, få egna håret färgat, långdusch, kaffe, apotek, Kjell och company, Teknikmagasinet, Akademibokhandeln, väskaffär, Game, Ica Maxi och Burger King. Hem. Diska, betala påminnelse på räkning som aldrig kom, prata med Folksam, prata med mamma, behandla nagelsvamp (det äckligaste jag kan tänka mig), vattna blommor med vatten från morgonens hårtvätt, hjälpa Ville med städningen efter bråk och svordomar, blogga och nu – sängen.