Årets skolstart verkar inte ha varit lika full av engagemang och energi som vanligt. Jag har redan haft långa samtal med lärare som är förtvivlade över hur deras situation kommer att vara under läsåret. I min värld kan det här bara betyda en sak – den svenska skolan är på riktigt i fritt fall. När entusiastiska lärare helt tappat gnistan och inte orkar tänka mer än en dag framåt så är vi illa ute. Jag blir orolig för mina kollegor och vänner. Och minst lika orolig blir jag för mina barn. För fram till i dag har jag förlitat mig på att de får en bra skolgång just tack vare dessa entusiastiska lärare. Men om de inte orkar, vem ska då hjälpa mina barn till ett livslångt lärande?