Vilken fantastisk runda!
Med världens bästa sällskap, en filosoferande trettonåring, har jag i dag cyklat en runda på exakt en mil. Vi stannade ibland och bara tog in den fantastiska utsikten och landskapet. Vi gick uppför de brantaste backarna. Vi pratade, svor, svettades och njöt tillsammans. Det tog en timme, och det är nog den vackraste timme jag levt på länge. Ville inte förstöra verkligheten med att fotografera, så bilder får vi väl lägga ut efter nästa tur… Nu känns kroppen lagom manglad och eftersom jag tydligen inte kan sova nu för tiden så kör vi till Nina nu. Men vi tar bilen dit.