Kopparhattsrundan en ovanlig torsdag i augusti

I början av min lilla vandring. En timme i full frid fick jag innan jag mötte Olle och de andra sjuorna. Men snart hade vi gått om varandra och jag fick ännu en stund i ensamhet i den sagolika naturen.

Långt därnere går spången jag just promenerat på. Jag får lätt svindel och när jag skulle ta de tvåhundra trappstegen ner till dalen igen fick jag hålla hårt i räcket.
Här är utsikten så fantastisk att den är svår att ta in.
Tack för en magisk stund.

Lämna en kommentar