Helt dränerad på energi och glädje. Fylld av sorg och ensamhet. Trots min fina familj som sluter upp med kramar, värme och kärleksfulla ord så är jag ensam. ”The only person you really have is yourself.” som min älskade Susan sade strax innan hon dog. Och visst är det så. Dör gör man ensam, även om rummet är fyllt av kärlek och familj. Jag har inga planer på att dö inom det närmaste, men i dag är jag ensam mitt i ett rum fyllt av kärlek och familj. Människan visar så fula sidor av sig själv i min närhet och jag orkar inte mer. Kan inte ta mer. Inte lyssna på fler svarta grodor ur munnen på folk som jag inte kan välja bort ur mitt liv. Jag orkar inte köra runt på mina barn mil efter mil efter mil för att fylla deras dagar när mina dagar samtidigt töms. Men jag gör det ändå. Av kärlek. Så just nu behöver jag att någon gör något för mig. Att någon annan fyller på mina tömda depåer.