Fem i åtta klev jag, seg som honung ur sängen. Kvart i nio (försenade pga inslag om Malmö-demonstrationen på radion) satte vi oss på cyklarna, Olle och jag. Fyrtio minuter i granskog, på grusvägar, på slingrande asfaltsväg. Åtta kilometer med lagom hårt arbetande kropp. Sedan snabbt in, snabbt ur duschen. In i bilen, köra Ville till matchsamling, vidare till Ica för vitkål och rotselleri. Nu en paus i bilen innan matchen börjar. Iklädd  Villes mamma – tröjan. Hemma väntar städning , pulled pork – kok och coleslaw-trixande. Och jag är så tacksam att jag inte ligger i fosterställning och gråter.