I dag har jag valt att jobba hemifrån i stället för att vabba. Alla tre barnen är hemma, förkylda. Tillräckligt trötta för att inte fixa skolan, men pigga nog att tjafsa och bråka. Med varandra. Med mormor. Med mig. Trots det har jag lyckats få ihop fyra timmar av effektivt arbete. Ett par timmar medan de vilade. En halvtimme på plats på expeditionen för att skriva ut och skicka viktigt papper med internposten. Och nu. En halvtimme här, en halvtimme där och vips, så har arbetsdagen tagit slut. Det svåra är att avbryta. Att sluta jobba. Att inte kolla mejlen. Att stänga av telefonen. Men nu gör jag det. För nu ska jag vara ledig och vandra kopparhattsrundan. Med eller utan mormor.