Så stumma ben har jag aldrig cyklad med innan. Jisses! Jag fick stanna efter ett par kilometer och knapra i mig en näve mandel för att alls ta mig hem. Det kallas motvind, uppförsbackar och fredag, tror jag.

Väl hemma blev jag sms-bombad av Kalle som ville stanna hos en kompis och få skjuts hem. Till slut gav han upp för stunden och jag kunde somna till min ljudbok i uterummet. Vaknade av ännu ett sms och insåg att det var för sent att hämta Ville vid bussen. Mötte en glad kille som förlät mig eftersom jag ”inte struntat i honom, bara sovit”. Gött.

Nästa barn med bussen var Olle. Även den tiden missade jag och fick kasta mig iväg samtidigt som han ringde och efterlyste mig.

Håhåjaja.

Nu ska jag ha kaffe med grädde och kanel. Sedan duka för kräftkalas.