Dagen har förflutit som i dimma. Jag är medtagen av att svart på vitt se verkligheten. Den verklighet vi redan lever i. Den verklighet jag länge vetat är skev som fan. Jag är klart påverkad av gårdagens dystra siffror och dagens försök till ursäktande och lama förklaringar.

Jag kommer troligen att stanna och fortsätta min egen kamp på precis samma sätt som jag gjort innan. För jag har inte varit tyst. Jag har höjt näven i luften och jag har vänt mig bort från uttryck som berört mig illa. Jag har ställt motfrågor och jag har förklarat min ståndpunkt. Jag har mött angrepp med kunskap och det kommer jag fortsätta att göra.

Men en del av mig vill fortfarande fly.