Ja, jag vill ge upp. Jag vill ta mina barn till ett vackrare klimat. Jag vill att de ska gå igenom sin tonårstid trygga i att vilken väg de än kommer att vandra, så kommer de att kunna gå stolta fram. Jag vill kunna lämna dem i skolan och på fotbollsplanen utan att de matas med idioti, okunskap och rasism. Ja, rasism. Kom för guds skull inte till mig med frasen ”jag är inte rasist, men…” en gång till! I dag försvaras SD-väljare med orden ”alla är inte rasister” och ”det handlar om missnöje och okunskap”.
Hur som helst, mina vänner, ligger vi risigt till i Svalövs kommun. SD är idag kommunens näst största parti. Jag inser naturligtvis att vi som vill mångfald, solidaritet och medmänsklighet måste repa mod. Jag inser att vi måste stå starka i varje diskussion, i varje möte med det som för oss klingar fel. Jag inser att jag måste ta kampen vid sidan av fotbollsplanen, med skolpersonal och kollegor. Det är i det lilla vi kan göra verklig skillnad.
Men just nu. I dag. Är jag så in i själen trött och ledsen att jag på riktigt vill lämna brunbältet för rödare nejder.