Ett par timmar i ensamhet på expeditionen följdes av möte. Efter mötet smög sig en liten deppvib in. I stället för att sätta mig på kontoret igen, lyssnade jag på den ledsna strängen och körde hem. Hemma fanns Sten med öppen famn innan han körde vidare och jag kröp mer under täcket. Efter tre kvart med stängda ögon kunde jag fortsätta jobba vid datorn här hemma .

Nu har jag stavpromenerat till bussen och tillbaka. Fick med mig två högstadiekillar hem. Den lille stannade hos kompisen i byn. En kopp hett Indian spice-te och lite TV i fåtöljhörnan ska nog mota bort det sista vemodet.