…i dag heller.

Morgonen började alldeles för tidigt och fortsatte med årets skrikmatch mellan mig och Kalle. Båda förlorade. I stället för att köra till vackra Söderåsen gick jag och lade mig med en smällande huvudvärk. Löftet om ensamhet försvann när Kalle gick in till sig och drog täcket över huvudet.
Orolig slummer, telefon som ringde flera gånger, fortsatt huvudvärk och till slut gav jag upp.
Nu sitter jag i fåtöljen. Halsen värker av morgonens misshandel av stämbanden. Huvudet dunkar och frukosten smakade illa. Inte alls den fredag jag längtat efter.

Kalle har kommit ner, vi har kramats och sagt förlåt. Jag har förklarat (än en gång) att jag inte vill honom illa, att jag bara försöker vara en bra mamma, och att en bra mamma inte tillåter vad som helst.

Nu vankar han av och an utan att veta vad han ska göra. All skärmaktivitet före skoldagens slut förbjöds i morgonens bråk. Mitt förslag att lyssna på bok föll honom inte i smaken.

Själv ska jag ta min huvudvärk och cykla ut i skogens tystnad.