Jag har besökt min nyfunna skogskant och satt personbästa på rundan. Lagom genomsvettig när jag kom hem och, hör och häpna, kunde unna mig en dusch!

Kalle har gjort förlåt genom att hjälpa mig med alla jävla mediciner som ska in i dosetterna. Hans kommentar efter en kvart: ”Du äter mer mediciner än mat, mamma.” Mitt svar: ”Tur det, annars skulle jag väl vråla skallen av oss alla hela tiden.”

Nu har han påbörjat projekt ”baka kolakaka”. Jag får nog fixa ihop några små chokladpajer till mig så att jag inte svimmar av längtan efter att sluka hans kaka. Men först ska jag njuta lite mer av att dofta gott tillsammans med ljusen intill mig.