Orkar knappt lämna soffans trygghet. Tack familjen för att ni behöver mig.
Orkar inte ta hand om disken. Tack finaste Sten som hörs skramla i köket.
Orkar inte laga mat. Tack gårdagens rester och brödet jag köpte.
Orkar inte äta mat. Tröstäter yoghurt med mandel i stället.
Orkar inte betala räkningarna. Hoppas motivationen vinner innan oktober går för långt.
Vet inte hur jag ska kunna stå emot höstdepressionen som knackar på min axel om tillvaron ska vara sådan här. Men jag får ta en liten minut i taget just i kväll. En. Minut. I. Taget.