Just precis i dag, när jag dipp, dipp, dippar. När jag är på kanten till en mörk, nedåtgående virvel. Blev jag påmind om vilken fantastisk tur jag har haft med psykiatrin. När jag läser om hur vänner i olika bipolära forum blivit behandlade vet jag att jag kan skatta mig lycklig. Just precis i dag. När jag som bäst behövde påminnas, ringde en psykiater upp mig. Hon hade fått mina provsvar i sin inkorg och nu ville hon veta hur jag ville att dessa skulle kommuniceras i framtiden. Hon frågade också om jag är nöjd med den kontakt jag i dag har med psykiatrin eller om något behöver förändras. Som en varm filt över mina axlar. Nu vet jag att jag bara kan ringa till mottagningen och få hjälp om jag behöver. Trots att min läkare gått i pension.

I kväll tar jag en Sobril för att minska risken att natten drar ner mig i djupet. Och den nya, mentala filten får ligga intill sängen.