I dag är jag, trots ångest, på rätt sida om kanten. Bevis för detta – jag gav mig ut i skogen. En timme på knastrande grus med min kompis Lila (ja, vissa kallar henne cykel…) och psykopaten Silfverbielke som sällskap. Nu mår jag bättre än innan jag körde och förhoppningen är att räkningarna ska vara betalade innan jag kör till jobbet.
Ville äter glass till lunch och de bleka kinderna har bytts mot röd värme.

Tack för allt stöd, alla mina underbara bloggläsare.