Jag håller mig över ytan och det är SÅ skönt. Du som någon gång har varit deprimerad vet vad jag menar. Skräcken för att trilla ner i avgrunden är stark när man står och vinglar på kanten. Jag är helt övertygad om att det är min sjukersättning som är min flytväst nu. Att kämpa emot mörkret och samtidigt jonglera familjelivet och heltids arbete är mer än jag klarar av. Det är bara att gilla läget. Men med hjälp av sjukersättningen kan jag vila när jag behöver och jag har tid att motionera utan att något annat måste stryka på foten.
Vissa saker klarar jag fortfarande inte av. Medlemsresan till Ullared måste jag tacka nej till, även om det vore ett mycket trevligt sätt att träffa kollegor och shoppa loss lite. Men det kommer inte att fungera för mig och det får jag acceptera. Däremot hoppas jag klara av en tur till IKEA i morgon. Armaturen i vitrinskåpet krånglar och dimrarna i köket ger snart upp. Dessutom ska jag köpa lite växter och snygg förvaring till kontoret. Kanske, kanske slinker det även ner några hundra ljus i kundvagnen…