Lämnade datorn på i morse så att den kunde bli färdig med sitt misslyckande. Kom hem. Väckte den. Såg den starta om sig. Och nu. En timme senare. Tuggar den vidare. Gaaah!

Arbetsdagen blev oväntat annorlunda. Jag gavs möjligheten att göra just det jag engagerat mig fackligt för att göra – hjälpa en medlem som verkligen behövde stöttning. Sträckte på mig när jag gick därifrån med hennes tacksamma ord ringande i öronen.
I dag vet jag att jag kan göra gott.
Hoppas jag minns det i morgon.