Jag gör det för mig.
För att stärka min självkänsla.
För att tysta mitt självförakt.

Kraftlös tvingar jag mig sakta upp längs den hala branten.
Motståndet ska besegras och det är bara jag som kan göra det.

Rönischkläderna träs sakta på den motvilliga kroppen.
Vattenflaskan och ljudboken.
Sakta, sakta sätter min kropp sig i rörelse.
Sakta, sakta trampar jag .

Motståndet är besegrat.
Viljan starkare.
Benen stärks och trampar fortare.

Snart är jag varm och en smula glad.
Snart kommer svetten och med den rinner självföraktet sakta ner för ryggen.

Jag gjorde det.
För mig.
Och just nu älskar jag mig.