Grät länge. Samlade ihop resterna av mig. Pratade lugnt med K som följde med till farmor, lät sig klippas och åt stora mängder aebleskivor tillsammans med bröderna. Nu ser alla hyfsat prydliga ut och mitt hår är brunsvart igen. Tröttheten bedövar mig fortfarande, men jag är stolt över att jag klarade av det jag föresatt mig trots att dagen började så galet. Det är inte lätt att vara mamma alla dagar. Och det är inte heller lätt att vara barn.

Nu ska jag snart steka lax till kvällsmat. Ska bara…