Muttrar en smula

Och vila blev det.
Jag körde raka vägen hem, kramade Ville, klädde av mig och gömde mig under dubbla täcken. Två timmar senare var jag redo att möta världen igen. Klådan är kvar, men lindrigare. Förra hösten var jag på allergi- och lungmottagningen i Lund för att försöka komma i fråga för hyposensibilisering. Men se, jag har inte tillräckliga besvär för det. Så jag kanske bara inbillar mig klådan? Eller så kanske den är stressrelaterad – det är ju populärt. Eller så är det helt enkelt för att det är tisdag i dag. I så fall kan jag ju slappna av om några timmar.

Lämna en kommentar