Somnade i reklampaus i Dicte. Vaknade snart av telefonsignalen. Mamma. Innan jag hann sätta i gång programmet igen, var det dags att hämta Ville vid bussen. En gråtande Ville. Han har glömt gympaväskan. Trodde att han glömt den på bussen, så vi körde efter tills vi fick möjlighet att kliva på i Röstånga. Ingen väska. Så vi körde vidare till Svalöv, för nu mindes han att han haft väskan på busshållplatsen. Ingen väska. En fin ryggsäck med lagets logga innehållande bl a ett par helt nya pumaskor. Körde hem. En timme tog rundan. Väl  hemma rasade vi ihop i en liten hög på soffan. Gråtande och tröstande varandra. Min fine kille är så ledsen. Nu sätter vi det sista hoppet till bussbolaget och människors goda vilja. Men nog känns det som om väskan är borta…